Superscript
Mitt ideologiska manifest
Ända sedan jag mötte begreppet "demokrati" i grundskolan har jag ägnat mig åt att försöka finna den bästa varianten av detta mångsidiga begrepp. Genom århundraden har olika former av demokrati prövats med varierande framgång. Några har klassats som utopier och får så förbli utopier. Nu väljer jag att engagera mig för Liberalerna. Det närmaste vi för närvarande kan komma en sann demokrati i Sverige. Låt oss ta chansen!
"Från 1950-talet och framåt distanserade sig Vilhelm Moberg från Socialdemokraterna. Han kom alltmer att kritisera den växande byråkratin och statsmakten, vilket har gjort att hans politiska arv ibland även har tolkats i nyliberala eller anarkistiska termer med fokus på individens suveränitet."
Vilhelm Moberg har vid något tillfälle klassats som bonde-anarkist. Att jag slukade hans böcker som ung tonåring gick inte obemärkt förbi. Jag tog djupt intryck av hans glödande beskrivningar av överhets- och myndighetsförtryck. De formade min själ.
Jag drömde om ett samhälle där var individ fick den ultimata chansen att utvecklas till sin fulla potential. "Största möjliga lycka, åt största möjliga antal människor" klingade väl i mina öron. Men verkligeten låter sig inte fångas i en utopisk one-liners.
Superscript
Mina idéer för Jönköping
Jönköping kommer att förändras. Inte så mycket som på den bild som AI har knasat till, (jag bad bara om en framtidsvision av Jönköping) men om bara några årtiondenn kommer vi inte att känna igen staden. Vad blir resultatet av dagens intensiva utveckling och kan vi med gemensamma tankemödor förbättra det Jönköping vi överlämnar till våra kommande generationer? Jag har några förslag, dels angående den västra kommundelen där jag själv bor, men även förslag som berör själva stadskärnan. Men vad i fridens namn har StenaLines bilfärja i Vättern att göra???
Superscript
Mitt liv i korta drag
Min farfar var en Frisinnad Liberal före sammanslagningen och bildandet av Folkpartiet 1934. Han var lantarbetare, men också bildningsintresserad frikyrkoman och cyklade omkring i Småland med sin fiol på ryggen och spelade uppbyggeliga sånger och talade i de små missionshusen. Arvet efter farfar kommer att märkas i mina ordval och mitt sätt att tänka. Han blev min allra största manliga förebild och vän tills jag fyllde tre och vi flyttade till mammas hemtrakter d v s Bottnaryd.
Min farfar Erik trodde på Teko-industrins framtid. En missbedömning, men vad visste han om det som komma skulle. Han sände sonen Börje till ingenjörsutbildning i Malmö, vilket hade varit ett lyckokast, om inte jag hade haft ofinheten att dyka upp 1953 och ödelägga hans studier.
I en omhuldande miljö växte jag upp under mina tre första år. Farfar och pappas morbror Gunnar var mina lekkamrater och lärare. Sedan flyttade vi till Bottnaryd, som var mammas hemtrakt. Med en ofantlig arbetsinsats skapade mina föräldrar en livsmiljö som präglades av innehållsrik personlighetsdaning. "Fantasi har grabben, men den går helt sin egen väg!" lär en lärare ha yttrat under ett utvecklingssamtal.
Detta är förmodligen det första foto som togs av mig 1953. Jag hade just överlevt mitt första dödshot. Vilar här ut efter en lunginflammation på neonatalavdelningen i Vetlanda. Men trots att någon osynlig makt försökte ta livet av mig, fanns det alltid en motkraft som höll mig vid liv.
Många gånger har jag tvingats ta farofyllda skutt i livet. Försåtliga faror lurade runt varje krök.